Freya är en Malö 116 från 1984, en klassisk orustbåt från den tiden med allt vad det betyder, semilång ingjuten köl, skedda framför rodret och självklart lite för mycket plast i skrovet som sig bör. Då hennes första ägare önskade en hydraulisk rullmast från Reckman, som är lite tyngre och “stadigare” än Seldens dito, har hon även fått lite extra vikt på kölen och sticker därmed lite djupare än vanligt, vi räknar med 185cm.

Lastad väger hon runt 10ton i kranen och av det är ca 1500kg diverse utrustning som kan vara bra att ha på en segelbåt som inte vill vara beroende av behöva gå in i marinor eller få extern hjälp. Vi skulle såklart behöva fler reservdelar och verktyg ombord men då hon bara är 12m räcker platsen inte riktigt till. Man kan tydligen inte få allt.

På tal om utrustning i skrivandets stund är Freya utrustad med följande: (har säkert missat en hel massa)

Segel

  • 130% Genua 49m2 , Crosscut, Hydranet på rulle
  • 105% Storsegel 33m2, Crosscut Hydranet med stående lattor.
  • 115m2 Gennaker
  • 7m2 stormfock i dacron till löstagbart innre förstag

Motor

För att ta oss fram när det inte går att segla eller i lite trängre utrymmen som hamnar etc har vi en motor från Volvo. Något år innan vi tog över Freya fick hon en ny Volvo Penta D2-75 av sina tidigare ägare, för dig som inte är expert på Volvos båtmotorer så är det en turbodiesel som levererar 75hk. Personligen hade jag inte valt en så stor motor och inte heller en med turbo till en segelbåt av Freyas storlek men ibland får man spela de kort man får.

Motorn driver ett S150-drev, även det från Volvo, med en lite för liten propeller. En ny, större, ska beställas näst vi ska upp på torra land med skutan (och ångesten över den hutlösa prislappen lagt sig något).

Ankring

När man ligger still eller lämnar båten är det bra om den sitter fast, det har Freya alltid gjort utan några som helst problem.

  • Lofrans X2 ankarspel med trumma
  • 80m Rostfri kätting
  • 20kg Viking primärankare
  • 32kg Delta (reservankare)
  • Vetus (Fortress FX-23) aluminiumankare
  • 2 x 5m 10mm galvad kätting
  • 2 x 40-50 meter förtöjningslinor
  • 24kg Ankarvikt, om vi behöver extra vikt på kättingen har vi en kettlebell som även extraknäcker som träningsredskap när andan faller på.
  • Ankarboj och diverse andra “bra att ha”-prylar

Primärt använder vi en Raymarine MFD med sjökort för relevant område för att se vart vi är på väg. För att vi ska vara lättare att se har vi även en sändande AIS (Raymarine AIS700), den visar såklart även andra båtar med sändare på vår MFD. Skulle det vara dimma, mörkt eller nedsatt sikt av andra skäl har vi vår trofasta digitala radar (Raymarine) med doppler funktion, den visar allt från andra båtar utan sändare, land som sticker upp ur vattnet och regnoväder.

Utöver det har vi såklart en autopilot som hjälper oss att styra, den är hydraulisk och hänger direkt på roderkvadranten om något skulle hända med övrig styrning då det är lite svårt att komma åt med nödstyrning direkt på roderstocken på en Malö 116. Hydrauliken styrs av en ACU-400 som är kopplad på båtens NMEA-nätverk tillsammans med en digital 9-axlad EV-1 kompass. Autopiloten kan såklart styras både från rorsmans plats via en P70 display och från MFD’n i skyddet av rutor och sprayhood.

I toppen av masten har vi en vindsensor som skickar data till övriga system på båten så att vi både kan se hur mycket det blåser och från vilken riktning via en mn100 display (vilket är såååå besvärligt att känna efter…), vindinformationen kan såklart användas av autopiloten för att styra som ett mer analogt vindroder.

På tal om analoga vindroder så har vi även ett Sailomat 700 på akterspegeln om vi inte vill använda autopiloten eller om den skulle kasta in handsken. Vi har även en rorkultsautopilot som vi kan koppla till vårt vindroder och använda den istället för vindflöjeln om det skulle behövas.

För att allt ska hänga ihop har vi även en YDEG-04 för att få in motorinformation på NMEA-nätet och en Raymarine Micro-Talk gateway för att få tillgång till all information trådlöst.

För den som är lite nördig så finns det även en SignalK server med Grafana på en Raspberry Pi med PICAN-M NMEA och numera även en IoT Sailserver så att vi kan se vad som händer ombord när vi lämnat Freya ensam på en ankring. Men mer om allt det där vid ett annat tillfälle.

Elektronik

Freya drivs av 2 LiFePO4 batterier bestående av 8st 280Ah celler som styrs av två BMS’r som klarar av att leverera nästan 4kW tillsammans vilket är mer än tillräckligt för oss i skrivandets stund. Båten är för tillfället konfigurerad som en enbankslösning vilket betyder att vi använder vår förbrukningsbank (våra lithiumbatterier) även som startbatteri. Det gör allt betydligt mindre komplext då vi bara behöver fundera på hur en sorts batterityp ska laddas och övervakas.

Vår batteribank laddas via 3st 215W 24V Victron solpaneler som är kopplade till en Victron MPPT 100/30. Den som är skarpsynt och snabb på att räkna ser förmodligen att vår MPPT är lite i underkant men då max laddning från solpanelerna är så pass sällsynt har vi valt att låta MPPT’n gå på max under lite längre tid än att lägga pengar på en uppgradering för att krama ut några extra watt lite då och då (runt 3%). Då vi har en temperaturstyrd generator är den kopplad direkt på batteribanken utan massa extra teknik mellan. Som kall laddar generatorn runt 80A, med grövre kablar och extra kylning bör det kunna höjas med 25% utan större bekymmer.

Vårt gamla bly/syra-startbatteri står kvar som reserv och ska få en micro-droppladdare byggd till sig vid tillfälle.

Om du som läser det här är av den oroliga sorten så har vi såklart testat att starta motorn bara med ett LiFePO4 batteri om utifall ett batteri skulle kasta in handsken. Skulle en BMS gå sönder har vi en extra i reserv med oss och batteribanken går såklart fint att köra utan BMS om det skulle behövas.

För att kunna använda övrig elektronik ombord har vi även 2 inverters ombord, en Victron Phoenix 1200VA som klarar av att leverera stadiga 1000W och som knappt drar 1,5W på standby. Skulle den ge upp eller om vi skulle behöva mer kraft så har vi även en Renegy 3000W inverter som klarar även klarar av toppar på upp till 6kW vilket är betydligt mer än vad våra batterier är sugna på att leverera för tillfället. Vår Renegy är perfekt att använda tillsammans med induktionshällen om gasen skulle ta slut.

De två systemen är kopplade i serie så att båten primärt hämtar 220V från Victron och skulle den stängas av kommer den större Renergy inverten vakna och ta över.

Vi har tillräckligt med solpaneler och batterier för att kunna driva allt relevant ombord utan att behöva koppla oss till det fasta elnätet.

Det finns såklart massor mer att säga om elen ombord men något måste ju sparas till diverse framtida inlägg.

Komfort

  • Watermaker av märket MAB. Vår är lite speciell med annan pump och motor än övriga då Ulf har använt Freya som testpilot, vi har även två osmosmembran vilket gör att vi kan producera en bit över 100liter färskvatten i timmen.
  • Vattenmantlad dieselvärmare, fungerar som en vanlig luftvärmare som även kan värma upp vår 20liters varmvattenberedare. På vattenslingan sitter även en kopparledning på toaletten som element och handdukstork.
  • Vår dieselvärmare är kopplad till en Afterburner som ger oss lite extra funktioner.

Säkerhet

  • 3 brandsläckare ombord
  • Installerade brandportar till motorn
  • Brandvarnare
  • Temperatursensorer på batteribanken
  • Kolmonoxidvarnare
  • Timer till gasolen
  • Viking Offshore livflotte
  • En hisklig massa fyrverkerier
  • 1 PLB1
  • 2 MOB1